Så! Har äntligen pallrat mig till vårdcentralen för att kolla upp vad som var fel med min hals. Jag gick ju omkring och nojade mig över struma, cancer och gud vet vad. Så jag åkte dit, tillsammans med min sambo och sedan blev jag undersökt av en läkare. Han kollade mina öron och sedan mitt hjärta, som i för övrigt lät jättebra. Sedan kände han på min hals och tyckte själv att den högra sidan kändes lite svullen. Sedan tog han ett titt i min hals och tog även lite prover på mina mandlar med hjälp av en lång tops. Usch, vad det kändes. Efter det gav han mig topsen och en röd lapp och bad mig att ge dem till en sjuksköterska som skulle kolla saliven på topsen. Sjuksköterskan tog sedan ett blodprov på mig och gick sedan för att kolla blodet samt saliven. Fick återigen vänta och sjuksköterskan kallade in mig för att ta lite flera tester från min saliv och sedan tillbaka till väntrummet.
Efter ett litet tag så kallade den förra läkaren in mig och sa till mig att testerna var negativa. Det var inget i min hals som inte borde finnas där och han sa att jag hade bara en mindre infektion. Men eftersom jag tydligen hade en så pass bra immunförsvar, så höll min kropp redan på att bekämpa den själv. Sedan tackade jag och sa hejdå och efter det åkte jag och min sambo till Willys för att handla mat och sedan åkte vi hem igen.
Det är verkligen skönt att få veta att det inte var något allvarligt med min hals. Och det var inte heller någon inbillning, det jag kände. Jag önskar bara att jag åkte in tidigare, så hade jag sluppit att oroa mig så mycket.
Det regnar även riktigt mycket idag! Enda sedan jag vaknade, så har det regnat, vilket är skönt och uppfriskande.
Ahh, nu kan man verkligen ta det lugnt... :)
tisdag 30 juli 2013
fredag 26 juli 2013
...
Alltså, det har varit rykande varmt nu i flera veckor! Lite regn kanske?? Allt är så fuktigt och man har inte direkt lust att göra något på grund av det. Dock så har det tydligen regnat en massa runt omkring i Sverige, så man får bara ta och hoppas att det hittar hit!
Jag ringde även vårdcentralen idag, eftersom jag vill gärna få min hals undersökt. Men tyvärr fanns det inget tid idag och jag var tvungen att återkomma tidigt på måndag nästa vecka. Man bara: "Jahapp!" Det lustiga är att jag har inte känt av några skumma symtom idag, men efter att man har ringt så kommer det tillbaka, så klart!
Nu spänner det inte lika mycket som det gjorde innan. Istället så känns det precis som om något sitter och trycker i högra sidan av halsen, ungefär lite ovanför nyckelbenet. Det känns som det sitter en klump där eller som att någon trycker med ett finger på strupen. Det är jätte jobbigt! Och jag som är något av en hypokondriker kan inte direkt slappna av. Jag hittar inga svullnader eller något som är ömt, det liksom bara finns där.
Så klart så har jag tänkt en himla massa på struma och cancer och tumörer och skit. Jag har även funderat på ifall detta är symtom på stress. Men jag känner inte av något stress! Ångest? Hmm, jag har en del ångest då och då, men det är inget som borde kännas av? Eller? Gah! Jag försöker verkligen ta det lugnt och slappna av, men det kommer alltid tillbaka.
Jag hoppas innerligt att det inte är något annat förutom stress, vilket inte heller är bra i och för sig, men hellre det än cancer och liknande.
Sådan är jag... Så fort man känner av ett litet nyp i kroppen och så har jag ångest. Jag kollar upp på nätet och allt verkar vara releterat till cancer, haha. Jag är också väldigt nojig över mina bröst och de känns jämt konstiga p.g.a. jag tänker en massa om bröstcancer. Jag ogillar att röra vid dem, då jag är rädd för att känna skumma saker, typ some knölar och så. Jag vet, det är inte direkt sunt att bete sig så här, men tyvärr, så är jag så. Nyligen hade jag ömma bröstvårtor och började tänka en sjukt massa tankar om graviditet, cancer och en massa annat. Jag låg i soffan, deprimerad nästan hela dagen.
That's my life...
Jag ringde även vårdcentralen idag, eftersom jag vill gärna få min hals undersökt. Men tyvärr fanns det inget tid idag och jag var tvungen att återkomma tidigt på måndag nästa vecka. Man bara: "Jahapp!" Det lustiga är att jag har inte känt av några skumma symtom idag, men efter att man har ringt så kommer det tillbaka, så klart!
Nu spänner det inte lika mycket som det gjorde innan. Istället så känns det precis som om något sitter och trycker i högra sidan av halsen, ungefär lite ovanför nyckelbenet. Det känns som det sitter en klump där eller som att någon trycker med ett finger på strupen. Det är jätte jobbigt! Och jag som är något av en hypokondriker kan inte direkt slappna av. Jag hittar inga svullnader eller något som är ömt, det liksom bara finns där.
Så klart så har jag tänkt en himla massa på struma och cancer och tumörer och skit. Jag har även funderat på ifall detta är symtom på stress. Men jag känner inte av något stress! Ångest? Hmm, jag har en del ångest då och då, men det är inget som borde kännas av? Eller? Gah! Jag försöker verkligen ta det lugnt och slappna av, men det kommer alltid tillbaka.
Jag hoppas innerligt att det inte är något annat förutom stress, vilket inte heller är bra i och för sig, men hellre det än cancer och liknande.
Sådan är jag... Så fort man känner av ett litet nyp i kroppen och så har jag ångest. Jag kollar upp på nätet och allt verkar vara releterat till cancer, haha. Jag är också väldigt nojig över mina bröst och de känns jämt konstiga p.g.a. jag tänker en massa om bröstcancer. Jag ogillar att röra vid dem, då jag är rädd för att känna skumma saker, typ some knölar och så. Jag vet, det är inte direkt sunt att bete sig så här, men tyvärr, så är jag så. Nyligen hade jag ömma bröstvårtor och började tänka en sjukt massa tankar om graviditet, cancer och en massa annat. Jag låg i soffan, deprimerad nästan hela dagen.
That's my life...
lördag 20 juli 2013
Konstig känsla i halsen?
Ah, lördag. Skafferiet är fyllt med godis och kylskåpet är fyllt med läsk och mat. Och sedan ska man roa sig med film och tv-spel ;) Det är livet, tycker jag!
Är ensam hemma för tillfället. Sambon är och jobbar, men slutar vid fyra. Jag har varit flitig och gått på promenadbandet och sedan duschat. Ska strax ta och spela något...
Förra veckan så började min hals bete sig underligt. Det liksom spänner och trycker i högra sidan av halsen och även nere vid början av halsen. När jag tittar åt höger eller tittar neråt, så känns det som om något sitter och tar emot. Jag har ingen aning ifall jag har på något sätt sträckt en muskel där eller överansträngt något. Det lustiga är att ibland när jag går runt och gör grejer så känner jag inte så mycket, men så fort jag tänker på det, ja, så börjar det känns obehagligt igen. Är det psykologiskt? Jag har läst på nätet att vissa har upplevt detta tillsammans med panikångest och det har jag inte direkt, eller vad jag vet i alla fall. Visst, ibland då och då, så får jag lite ångest om diverse grejer och det kanske är något undermedvetet.
Jag ska i alla fall till vårdcentralen nästa vecka. Jag blir alltid så sjukt nojig över sådana saker. Jag tänker på grejer som cancer, struma och andra hemskheter. Det är kanske därför man känner obehag just där? Att man är så nojig?
Jag kände något liknande förra månaden i samband med att jag hade en liten infektion i min ena visdomstand. Jag ringde då 1177 och frågade om råd. Hon jag pratade med sa att ifall det inte blir värre, så borde jag bara ta det lugnt. Men det känns bara så skumt att denna mystiska känsla bara dyker upp igen.
Nä, usch. Nu får jag ta och göra något kul, så jag slipper tänka på läskiga saker!
Är ensam hemma för tillfället. Sambon är och jobbar, men slutar vid fyra. Jag har varit flitig och gått på promenadbandet och sedan duschat. Ska strax ta och spela något...
Förra veckan så började min hals bete sig underligt. Det liksom spänner och trycker i högra sidan av halsen och även nere vid början av halsen. När jag tittar åt höger eller tittar neråt, så känns det som om något sitter och tar emot. Jag har ingen aning ifall jag har på något sätt sträckt en muskel där eller överansträngt något. Det lustiga är att ibland när jag går runt och gör grejer så känner jag inte så mycket, men så fort jag tänker på det, ja, så börjar det känns obehagligt igen. Är det psykologiskt? Jag har läst på nätet att vissa har upplevt detta tillsammans med panikångest och det har jag inte direkt, eller vad jag vet i alla fall. Visst, ibland då och då, så får jag lite ångest om diverse grejer och det kanske är något undermedvetet.
Jag ska i alla fall till vårdcentralen nästa vecka. Jag blir alltid så sjukt nojig över sådana saker. Jag tänker på grejer som cancer, struma och andra hemskheter. Det är kanske därför man känner obehag just där? Att man är så nojig?
Jag kände något liknande förra månaden i samband med att jag hade en liten infektion i min ena visdomstand. Jag ringde då 1177 och frågade om råd. Hon jag pratade med sa att ifall det inte blir värre, så borde jag bara ta det lugnt. Men det känns bara så skumt att denna mystiska känsla bara dyker upp igen.
Nä, usch. Nu får jag ta och göra något kul, så jag slipper tänka på läskiga saker!
måndag 15 juli 2013
PeeWee är bäst!
Det har snart gått tre månader sedan vi köpte hem en PeeWeelåda och pellets. Lucy är duktig och flitig som går på lådan och både kissar och bajsar. Jag är verkligen glad att vi testade PeeWee! Vi kommer aldrig mer gå tillbaka till vanlig kattsand, no sir! PeeWee är billigare och håller i flera månader. Det är även mycket mer miljövänligt och det är även så mycket lättare att ha att göra med. Och det bästa av allt: Golven ser inte längre ut som Sahara öknen! Det är så skönt att kunna gå omkring utan att få en massa sand mellan tårna. Det är också skönt att kunna dammsuga lägenheten utan att hon måste gå på lådan direkt efter och vips, så är hela golvet täckt av sand igen... Plus det luktar inte mer unken kattsand. När vi började med PeeWee, så luktade det riktigt mycket trä i hela huset, men efter ett tag så har man vant sig. Jag hoppas att folk som kommer hit känner en skillnad.
Det är så mycket enklare att hålla ren. Med den gamla lådan, så var man ju tvungen att slänga det gamla sand, som också vägde flera kilo och sedan rensa lådan. Jag lät alltid sambon fixa, då jag tyckte det var alldeles för svårt att fixa själv. Nu med PeeWee, så kan jag äntligen fixa det själv :).
Så klart så gick Lucy och premiärkissade i lådan direkt efter att jag hade fixat rent den och det är ju ett bra tecken! Hon brukade alltid att göra så med hennes gamla låda.
The allmighty PeeWee! |
Så här ser det ut i bottenlådan efter en veckas kissande. All pellets som har löst upp och blivit sågspån. Det luktar inget alls! |
Vi använder påsar under så att det blir lättare att hålla rent. Annars måste man skrubba rent lådan hela tiden. |
Sedan lägger man i en näve pellets, bara så att kisset som kommer ner inte luktar så mycket. Efter det tar man bara den översta lådan och lägger på den och voila, lådan är klar :) |
Så klart så gick Lucy och premiärkissade i lådan direkt efter att jag hade fixat rent den och det är ju ett bra tecken! Hon brukade alltid att göra så med hennes gamla låda.
onsdag 3 juli 2013
Har klippt mig!
Igår var jag och min sambo hos frisören och klippte oss. Mitt hår hade blivit riktigt långt, plus att det blir väldigt varmt på sommaren. Jag är inte direkt förtjust i att gå till frisören. Mest för att jag är så antisocial och hatar när frisören vill kallprata med mig, haha. Förra gången jag klippte mig, så hade jag turen att få en frisör som var tyst hela tiden och enbart pratade när hon frågade hur jag ville ha håret o.s.v. Men denna gången fick jag en annan som i alla fall försökte prata lite med mig. Jag svarade på hennes frågor med ledde inte konversationen vidare. Efter ett tag så slutade hon att prata. Det jag verkligen ogillar är när folk ska börja fråga om jobb och utbildningar, ugh. Varför är alla så besatt av jobb?? Men det gick ändå bra och jag fick mitt hår klippt, så nu är det lite kortare och snyggare.
Åh, Lucy har även börjat kissa i sin nya PeeWee låda! Jag är så glad! Det tog verkligen sin tid... Tror att vi skaffade lådan runt Maj. Så för några dagar sedan, så testade vi att ta bort den gamla lådan, då all sand var i princip borta och det var mest pellets kvar och lät den nya stå kvar. Såklart så brydde hon sig inte om lådan och nästa dag så hade hon kissat i köksvasken... Vi tog fram hennes gamla låda och hon gick direkt och bajsade. Sedan kom vi på, att vi kunde ta lite av hennes gamla sand och hälla i det i den undre lådan på den nya, så att den luktar lite som hennes gamla kattlåda. Vi testade även att ta den övre lådan och ställa den i den gamla. Och igår så kissade hon äntligen i lådan! Vi är inte riktigt säkra på vad exakt som fick henne att gå på lådan. Det kunde varit att lådan luktade som hennes gamla, eller att den stod på en bättre plats enligt henne. Så vi gav henne massor av beröm!
Imorse så märkte vi att hon hade kissat i lådan igen, men hon hade inte bajsat. Efter ett tag när jag stod och grävde i hennes låda, så att de nerkissade pelletsen kunde rinna ner i den undre lådan, så kom Lucy och började nosa frenetiskt. Hon gick in i lådan men gick snabbt ut igen. Sedan gick hon imellan lådan och väggen bredvid och luktade. Sedan vände hon på sig och stod med rumpan mot väggen och förberedde sig för att bajsa. Jag fick ta henne snabbt och ställa henne i lådan. Hon hoppade då ut igen och började slicka sig. Sedan gick hon in i lådan igen och bajsade tillslut! Jag gav henne mycket beröm och godis och är så stolt över henne!
Vi ska fortsätta att ha den nya lådan stående i den gamla sålänge och efter en vecka tar vi bort den gamla helt och hållet och hoppas på att hon fortsätter att använda den nya.
Åh, Lucy har även börjat kissa i sin nya PeeWee låda! Jag är så glad! Det tog verkligen sin tid... Tror att vi skaffade lådan runt Maj. Så för några dagar sedan, så testade vi att ta bort den gamla lådan, då all sand var i princip borta och det var mest pellets kvar och lät den nya stå kvar. Såklart så brydde hon sig inte om lådan och nästa dag så hade hon kissat i köksvasken... Vi tog fram hennes gamla låda och hon gick direkt och bajsade. Sedan kom vi på, att vi kunde ta lite av hennes gamla sand och hälla i det i den undre lådan på den nya, så att den luktar lite som hennes gamla kattlåda. Vi testade även att ta den övre lådan och ställa den i den gamla. Och igår så kissade hon äntligen i lådan! Vi är inte riktigt säkra på vad exakt som fick henne att gå på lådan. Det kunde varit att lådan luktade som hennes gamla, eller att den stod på en bättre plats enligt henne. Så vi gav henne massor av beröm!
Imorse så märkte vi att hon hade kissat i lådan igen, men hon hade inte bajsat. Efter ett tag när jag stod och grävde i hennes låda, så att de nerkissade pelletsen kunde rinna ner i den undre lådan, så kom Lucy och började nosa frenetiskt. Hon gick in i lådan men gick snabbt ut igen. Sedan gick hon imellan lådan och väggen bredvid och luktade. Sedan vände hon på sig och stod med rumpan mot väggen och förberedde sig för att bajsa. Jag fick ta henne snabbt och ställa henne i lådan. Hon hoppade då ut igen och började slicka sig. Sedan gick hon in i lådan igen och bajsade tillslut! Jag gav henne mycket beröm och godis och är så stolt över henne!
Vi ska fortsätta att ha den nya lådan stående i den gamla sålänge och efter en vecka tar vi bort den gamla helt och hållet och hoppas på att hon fortsätter att använda den nya.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)