fredag 26 juli 2013

...

Alltså, det har varit rykande varmt nu i flera veckor! Lite regn kanske?? Allt är så fuktigt och man har inte direkt lust att göra något på grund av det. Dock så har det tydligen regnat en massa runt omkring i Sverige, så man får bara ta och hoppas att det hittar hit!

Jag ringde även vårdcentralen idag, eftersom jag vill gärna få min hals undersökt. Men tyvärr fanns det inget tid idag och jag var tvungen att återkomma tidigt på måndag nästa vecka. Man bara: "Jahapp!" Det lustiga är att jag har inte känt av några skumma symtom idag, men efter att man har ringt så kommer det tillbaka, så klart!

Nu spänner det inte lika mycket som det gjorde innan. Istället så känns det precis som om något sitter och trycker i högra sidan av halsen, ungefär lite ovanför nyckelbenet. Det känns som det sitter en klump där eller som att någon trycker med ett finger på strupen. Det är jätte jobbigt! Och jag som är något av en hypokondriker kan inte direkt slappna av. Jag hittar inga svullnader eller något som är ömt, det liksom bara finns där.

Så klart så har jag tänkt en himla massa på struma och cancer och tumörer och skit. Jag har även funderat på ifall detta är symtom på stress. Men jag känner inte av något stress! Ångest? Hmm, jag har en del ångest då och då, men det är inget som borde kännas av? Eller? Gah! Jag försöker verkligen ta det lugnt och slappna av, men det kommer alltid tillbaka.

Jag hoppas innerligt att det inte är något annat förutom stress, vilket inte heller är bra i och för sig, men hellre det än cancer och liknande.

Sådan är jag... Så fort man känner av ett litet nyp i kroppen och så har jag ångest. Jag kollar upp på nätet och allt verkar vara releterat till cancer, haha. Jag är också väldigt nojig över mina bröst och de känns jämt konstiga p.g.a. jag tänker en massa om bröstcancer. Jag ogillar att röra vid dem, då jag är rädd för att känna skumma saker, typ some knölar och så. Jag vet, det är inte direkt sunt att bete sig så här, men tyvärr, så är jag så. Nyligen hade jag ömma bröstvårtor och började tänka en sjukt massa tankar om graviditet, cancer och en massa annat. Jag låg i soffan, deprimerad nästan hela dagen.

That's my life...

Inga kommentarer: