Det nya året, så mycket ångest...

Snart är denna månad slut och vi ska strax bege oss in mot Februari. Denna månad har redan gått alldeles för fort tycker jag.

Detta nya året kom även med ett stort paket ångest lite här och där för mig. Jag ska snart till tandläkaren och fixa hål och inte bara ett, utan flera. Sedan ska jag även snart klippa mitt hår. Ja, jag har ångest över det, hur knäppt det än låter. Jag är väldigt introvert och ogillar verkligen all mänsklig kontakt, i alla fall när det gäller främlingar. Jag hatar att frisörerna måste kallprata med en medan de klipper håret. Ännu värre är att jag har hörapparater, så dessa måste jag ju ta av när jag ska klippas, så de inte är i vägen. Och då hör jag inte tydligt heller, så det blir sådär lite skämmigt när de pratar med en och man svarar hela tiden "Va?". Jag har t.o.m. sagt att jag hör dåligt, så ifall de vill fråga mig något så måste de prata högt och tydligt. Och med det hoppas jag att de passar på att inte prata, då jag ändå knappt hör. Men de ska fan i mig ändå prata en massa! Jag hatar verkligen att det ska alltid frågas om vad man jobbar med och när man svarar med att man är arbetslös, så frågar de istället ifall man studerar och när man svarar nej på deras fråga, så tittar de bara skumt åt en med ett falskt leende, tänker säkert att man är en parasit som får pengar av Socialen. Så, ja, jag gillar inte direkt att klippa mig hos frisören. Bara att se mitt hår blir längre ger mig ångest, för då tänker man att man snart måste klippa sig, haha.

Sist men inte minst, så fick jag igår en kallelse till en cellprovstagning hos gynekologen... Jag har aldrig varit där förut, trots att jag har fått ett kallelse innan. Jag var så rädd, så jag struntade att gå dit. Det känns vara otäckt och pinsamt. Men nu tänker jag nog gå dit... Jag vill verkligen inte och funderar kanske på att skippa, men jag försöker tvinga mig dit. Det går ju ändå snabbt. Men ändå! Jag kommer i alla fall ha min sambo med mig, annars hade jag aldrig gått. Allt handlar ju ändå om att ta prover och se ifall det har skett någon cellförändring i livmodern och ifall det har uttvecklat cancer. Cancer är något av det värsta jag vet. Hypokondriker som jag är, så tror jag att allt är cancer. Alla stickningar man känner i kroppen, cancer. Konstig huvudvärk i ena sidan av huvudet, cancer. Ett stick i sidan av magen, cancer. Som tur har jag min sambo som tröstar mig och konstanterar att jag inte har cancer. Men det är ändå jobbigt.

Yaay, ångest.