Vaknade redan tio som vi har gjort nu hela veckan! *stolt*
Vad händer annars här i vår lilla håla till lägenhet? Ja, inte särskilt mycket. Men nästa vecka ska sambon till ett möte där han ska börja på en ITkurs och förmodligen få jobb och jag själv funderar på att gå lite Komvuxkurser.
Jag fattas lite poäng i mina betyg (dock har jag godkänd på alla grundämnena) eftersom två av mina kurser i gymnasiet tydligen inte räknades. Så jag tänkte fixa dessa 200 poängen som fattas. Funderar på antigen en språkkurs eller något med IT.
Enda problemet är att om jag skulle gå på en kurs då kommer Arbetsförmedlingen avregistrera mig och då får vi inga pengar från Socialen mer... Men det finns ju CSN, men det andra problemet är att CSN vägrar ge mig bidrar p.g.a. två kurser jag inte klarade från högskolan. Så nu sitter jag i en jävla dum sits där jag vet varken in eller ut.
Tanken med att ta dessa kurser plus att även söka till den där författarkursen i vinter är att jag ska ha något att göra och även slippa Arbetsförmedlingen som flåsar mig i nacken. Plus att jag också jättegärna vill ha den där författarkursen. Men eftersom Socialen inte vill ge mig bidrag om jag inte är inskriven så måste jag ta hjälp av dessa varelser från helvetet!
Jag avskyr Arbetsförmedlingen... De har aldrig gjort något bra och har bara skickat ut mig på onödiga kurser och där man lär sig att söka jobb eller att skriva ett CV, som jag redan kan! Vad är det för bra att åka på en kurs och sitta där i tre timmar och söka jobb på internet något som man likabra kan göra hemma??
Usch, allt det här och jobb och framtid ger mig totalångest! Jag har inget mål i livet, inga intressen för diverse utbildningar/jobb. Allt känns så svårt och jobbigt! Jag vill såklart ha ett jobb, men mest för att få pengar. Men om jobbet är kul så är det bara en bonus. Just nu, så känner jag bara inte vad jag vill eller hur/när och var.
Både jag och sambon har planerat att först och främst ska min sambo ha ett jobb, som han förmodlingen kommer att få snart om han har tur. Och efter det säger jag "Hejdå AF!" och avregistrerar mig och sedan kan jag i lugn och ro fixa kurser samt jobb. Sålänge vi har en fast inkomst först så är allt bra. Jag tycker i alla fall att det är en bra plan :).
Jag hoppas verkligen att AF snart läggs ner för den har ingen som helst inverkan på något förutom att man blir less på dem.
När jag bodde i min hemstad och var inskriven på AF, så blev jag skickad till ett möte typ sådär varje månad. Och varje möte var exakt om samma sak! Engång på mötet pratade en äldre man om en sorts skola som man kunde söka till om man var intresserad. Och jag var inte intresserad och skolan ringde mig och frågade om jag var intresserad och jag tackade nej. Sedan nästa möte så blev den äldre mannen som gav info om skolan fly förbannad för att vissa inte hade sökt till skolan. Fast att han sa att det var för dem som var intresserade.
Gick även på en jobbkurs som man var tvungen att söka jobb i flera timmar. Endag hade dem en annons från Lidl som sökte personal. Folk som var sugna på jobbet sökte det, men jag var inte sugen på att jobba i affär så jag skippade. Om du gissar på att min lärare där blev sur på mig så gissade du rätt. Jag förstår att de bara vill att man ska få jobb fort som möjligt och dra, men ändå.
Här i Växjö har det väl inte hänt så mycket hemskt. Förutom att Socialen tvingade mig och sambon till något som heter Basement. Man åker dit, söker jobb och måste vara med på obligatoriska fritidsdagar. Jag ogillar att vara bland folk och avskyr att leka lekar med folk jag inte känner. Och allt sånt var vi tvungna till. Som tur var nästa omgång av Basement bättre när det gällde fritidsaktiviteter. Man kunde få välja vad man ville göra själv. Så jag och sambon åkte och badade rätt ofta då.
Sedan efter det har det inte varit så mycket aktiviter som tur. Förutom möten och att mina handläggare har försökt att få mig att anmäla mig till diverse onödiga kurser som ligger utanför Växjö. No way José, säger jag bara. Ännu värre var det när min nuvarande handläggare frågade om jag skulle vara intresserad av en jobbcoachkurs grej som varade i sex månader. Jag tackade nej och sa att jag inte behövde sådant, men sedan sa hon: Hmm okej, men du kan väl anmäla dig ändå? Jag kan fixa en plats åt dig nu!" Jag försökte prompt säga att jag inte var intresserad. Men hon höll på att tjata tills mötet var klart.
Sedan bestämde jag att jag ville studera! Ta lite kurser, som t.ex. en författarkurs som jag är väldigt sugen på. Jag sa det till henne och hon blev glad och sa att det borde jag göra.
Men nu sitter jag här och skriver mail till min handläggare och frågar om jag fortfarande kan vara inskriven trots att jag går på en komvuxkurs.
*suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar