Det här med jobb...

Då och då kan jag inte hjälpa att få en sådan depression av allt det här med jobb o.s.v. Jag arbetslös och har varit det många år nu. Jag har endast haft ett enda jobb i hela mitt liv och ja, det känns lite pinsamt. Jag jobbade på Findus vid färdigmatsavdelningen och det var det värsta jag någonsin hade varit med om. Jobbet i sig var inte hemskt, men de som jobbade där var inte så speciellt trevliga. Jag jobbade även natt, vilket jag aldrig kommer vilja göra igen! Jag trodde att det inte skulle vara någon problem alls, då jag är en nattmänniska. Men känslan att stå där och jobba, två på natten, medan alla man känner ligger och sover, var en hemsk känsla. Det enda positiva var att man tjänade bra, men inte ens det gör nattskift värt det. Jag hade ångest varje dag innan jag skulle åka till jobbet. Att stå där, så många timmar och bara glo ner på åkbandet och samtidigt stå bland otrevligt folk, usch. Men jag jobbade bara där i två veckor. Jag tror det var en sådan provanställning. Och väl på sista dagen, fick jag veta att jag inte passade för jobbet. Jag brydde mig egentligen inte, men samtidigt kände man sig ändå lite förnärmad, då man ändå jobbade hårt. Jag fick knappt någon hjälp där heller, ingen information vart saker stod o.s.v. När jag fick uppdrag att hämta en viss sås till en maskin eller liknande och inte kunde hitta den, eftersom ingen sa åt mig vart den fanns, så blev folk bara irriterade och suckade högt och hämtade saker själv. Jag fick en gång ansvaret att fylla på med papperstallrikar i en maskin som var känd för att krångla. Då såklart fastnade en tallrik och jag försökte få ut tallriken och lägga dit nya snabbt som det bara gick. Men jag hade problem med att få ut tallriken. Folk som också jobbade på samma station som mig, stod bara och glodde på. Tillsist var det en äldre man som reste sig för att hjälpa mig, men en kvinna, som såg sig själv som ledaren, skrek åt honom med sin grötiga skånska, att inte hjälpa mig, för det kunde jag själv fixa, tydligen. Mannen sa då att jag inte kunde fixa allt det själv, men kvinnan sa då bara till försvar, att det spelar ingen roll och beordrade honom att sätta sig ner på sin plats. Usch, för den kvinnan, jag hatade henne. Jag kunde inte ens få på snabbt på toaletten innan jobbpasset startade. Jag skyndade mig till toaletten och hörde någon skrika högt åt mig. Hon sa att jag inte fick gå någonstans för jag skulle jobba. Jag orkade inte säga emot så jag lunkade tillbaka till stationen och kände bara hur känslor vällde över mig. Jag önskar ibland att jag anmälde det hela, men då brydde jag mig inte, för jag skulle ändå snart sluta. Jag var verkligen glad för att sluta där!

Idag, så sitter jag här... 25 år och har ingen jobb alls... Det mesta beror på att jag har ingen aning om vad jag vill göra. Det finns absolut inget som intresserar mig. Det finns inga utbildningar som jag vill ta. Och jag vill inte heller bara ta ett vanligt jobb, som jag vet att jag troligen inte kommer trivas med. Det hela är så komplicerat. Det är inte så att jag inte vill jobba, för det vill jag, mest för att tjäna pengar dock. Men jag vill gärna kunna hitta ett jobb där jag vet att jag kommer att trivas. Jag vet att många tar vilka jobb som helst bara för att kunna klara sig. Men jag kan bara inte det... Och jag hatar mig själv för det ibland. Jag har tur som lever med en sådan underbar person som min sambo. Han vet hur jag känner mig och klandrar mig inte. Han är ingen sådan som tycker att jag är en parasit som lever på hans lön, som de flesta andra hade tyckt. Han stödjer mig i vårt och torrt. Han är alltid den person som får mig på bra humör efter att jag har sjunkit ner i denna jobb-depression.

Det tar på mig mycket då och då. De flesta dagar, så är jag lycklig och hur glad som helst. Men sedan är det något som får mig att tänka på pengar/jobb/framtid och då sjunker jag in i en depression igen. Jag hade älskat att få vara hemmafru, då jag gillar att gå hemma och städa och fixa. Men då tänker man att ifall man aldrig får ett jobb, så får man inte heller pensionpengar... Och vad händer ifall min sambo dör innan mig?? Kommer jag vara fattig? Kommer jag ens att klara mig? Bara att skriva detta får mig att vilja lägga mig ner i sängen och gömma mig under täcket. Jag hatar att vara vuxen! Jag hatar alla dessa ansvar man har som vuxen! Jag vill bara kunna vara barn igen och leva hos mina föräldrar och leka med mina leksaker och ha ingen ångest som helst i hela världen. Men tyvärr, det kommer aldrig att hända.

Ni kanske bara tänker: "Men om detta tar så mycket på dig, varför inte bara väx upp och ta ett jobb då??" Jag önskar verkligen jag kunde det, men jag vet varken ut eller in. Jag önskar att vi kunde vinna flera miljoner i Triss, så att man kunde klara sig länge utan att jobba.

Det är ganska lustigt, det finns mycket jag gillar, men inget som jag skulle vilja jobba med. När jag var liten så ville man såklart vara veterinär eller djurskötare. Men idag så är det inget jag vill jobba som. Djurskötare hade nog varit ganska kul, men problemet är att jag vill verkligen inte jobba på helger i hela mitt liv och plus så vill jag inte flytta till en stad där det finns ett zoo. Ja, det här med att inte jobba på helger är ganska viktigt för mig. Det kan tyckas fånigt, och det förstår jag. Men vi lever bara en gång och jag vill inte slösa bort mina helger på att jobba, då man kunde vara hemma. Jag vet att man kommer att vara ledig mitt i veckan i stället. Men jag vill vara ledig i helgen och inte på tisdag eller torsdag.

Jag önskar att man vore rik, med oändligt mycket pengar! Då skulle alla dessa hemska tankar och känslor försvinna för gott...

Skaffat ny soffa/TV

Imorgon är det Fredag och då blir det äntligen helg med godis och annat kul :). Dock så jobbar tyvärr min sambo hela helgen, så han kommer först kunna komma hem och njuta av helgen efter fyra.

En annan bra grej är att vi har beställt en ny soffa! Vi beställde den egentligen för ett par veckor sedan, men den har äntligen anlänt hit till Växjö. Det dumma är dock att leverantörerna inte kommer hit med den till vår lägenhet, så vi får hämta den själva. Så det får bli imorgon istället, innan gubben drar till jobbet. Det kommer bli skönt med en ny soffa, då den vi har nu är riktigt gammal och inte alls skön att sitta i. Vi har även köpt ett nytt soffbord från Jysk och sist men inte minst, en ny tv! En ny tv är verkligen det som vi behövde mest. Den vi har nu är en 32 tum, gammal tjock-tv. Det är inget fel med vår gamla tv, men eftersom vi spelar mycket på den, så är mycket text och annat på skärmen väldigt liten så att man knappt ser. Tv'n är också väldigt tung, så det ska bli skönt att slippa det "betong-blocket"!

Vi hittade en väldigt billig 50" plasma-tv på CDON för 4.444:-. Men när min sambo väl fick sin lön, så var tv'n såklart helt slut. Men som tur hade Komplett en exakt likadan tv för samma pris, så vi beställde den snabbt, haha. Så den lär nog komma imorgon! Det kommer att bli en toppenhelg, det här! Att äntligen se på film/spela på en stor tv!

Tillbaka till vanlig kattsand...

Vi blir nog tvugna att sluta upp med PeeWee träpellets och återgå till sand... Det är synd, men illa tvunget.

Lucy började som sagt att bajsa utanför sin låda för ett tag sedan. Hon envisades med att göra sina behov i olika hörn. Men när vi testade att ställa hennes låda i det hörn hon hade bajsat i, så började hon använda lådan igen. Men det funkade två gånger och sedan började hon att bajsa utanför återigen. Inatt så lade vi en tidining i det hörn hon bajsar i nu och sedan lådan på det stället hon bajsade innan. Men vad händer? Jo, då bajsar hon i ett annat hörn!

Idag bestämde vi oss för att testa att köpa lite vanligt kattsand igen. Jag slängde pelletsen och hällade i sand. När Lucy fick se det så började hon att gräva som en tok och gick in i lådan för att testkissa. Men hon skulle hela tiden byta position och testa att gräva någon annanstans. Sedan satte hon sig ner i lådan och grävde lite med sin tass. Senare så var hon nära på att rulla sig i sanden, men jag fick tag i henne innan hon lyckades. Jag vill inte direkt att hon ska få i sig en massa sand i pälsen och sedan dra ut allt på golvet.

Efter ett litet tag så återvände hon till lådan och började återigen gräva. Hon hoppade då ner i lådan och satte sig ner för att kissa och grävde sedan över allt. När hon hoppade ut, så märkte jag hur hon blev alldeles busig. Och tittade på det stället där hon hade kissat och knyckte på huvudet och slickade sig runt munnen, något hon brukar göra när hon vill attackera något. Hon började då slå sanden med tassen. Jag har ingen aning vad som flög i henne, haha. Men hon betedde sig likadant dagen vi skaffade en ny sorts sand med fina små korn, då hon brukade ha rätt grov kattsand. Då skulle hon hoppa ner i lådan, gräva ut en massa på golvet, hoppa ut och springa runt i lägenheten och springa tillbaka till lådan och attackera sanden.

Att hon började gräva som en tok och ville rulla sig i sanden, tar jag som en positiv grej, då hon verkar glad och acceptera sanden.

Vi bokade dock ett veterinärbesök till nästa vecka, mest för att kolla så att hon kanske inte har ont någonstans eller så, vilket kanske var anledningen till att hon började vägra bajsa i sin PeeWee låda. Men jag tror att hon blev trött att gå på pellets.

Det är verkligen synd, då PeeWee pelletsen var riktigt bra, det bästa som vi har testat. Det var lätt att ha att göra med och det luktade inget förutom trä. Ifall det hamnade några pellets på golvet, så kunde man bara ta och slänga tillbaka det i lådan. Det är också mer miljövänligt och dammar inte. Men det bästa var att man slapp sand i hela lägenheten.

Ahhh, hellre en nöjd katt med sand överallt, än bajs på golvet varje dag.

Igår släpptes, som nog de flesta vet, Grand Theft Auto V. Jag satt och kollade på när min sambo spelade igår och jag måste säga att det måste vara det bästa spelet någonsin! Jag älskar verkligen hur realistiskt hela världen beter sig och hur detaljrikt det är. Det händer hela tiden saker som får en att tappa hakan. Spelet är för övrigt också riktigt snyggt! Det är sjukt hur Rockstar lyckas få till ett såpass stort och snyggt spel på en ändå relativt gammal konsol.

Hela spelvärlden är verkligen stort och att hela är upplåst vid start är också riktigt, ja, wow. De äldre GTA spelen brukar alltid ha vissa delar av kartan låsta i början och ju längre in du kommer i uppdragen, så låses de olika stadsdelarna upp. Men i GTA V, så kan man redan från början gå och utforska vad man vill.

Det händer även konstant roliga och oväntade grejer. Ett exempel var när min sambo spelade, så stod han parkerad med en bil vid en liten väg och började kolla grejer på sin mobil. Folk började såklart tuta och bli allmänt kinkiga. Sedan kör de om honom. Men en av bilisterna visar fingret åt min sambos karaktär när han kör förbi, haha.

Det som också är så kul med Grand Theft Auto spelen, är hur skaparna driver med Amerika. Skaparna är britter, och älskar att proppa i satir och svart humor i spelet, mixat med en del överdrivna amerikanska stereotypiska saker. De drev t.ex. med IKEA i deras förra spel, Grand Theft Aut IV,  där affären hette KRAPEA istället. I det nya spelet, så drivs det mycket med moderna trender som Facebook, Twitter och Iphone, där det istället heller Lifeinvader, Bleeter och Ifruit. Allt är så klockrent!

Det som också gör spelet så underbart, är att det äntligen finns djur med i spelet. I det mer skogsliga delen av kartan, så finns det olika djur som hjortar och präirevargar. Jag vet själv inte exakt hur många djur det finns, jag vill själv ta reda på det när jag utforskar stället. Det finns även äntligen hundar! En av huvudkaraktären tar han om en hund som man kan ha med sig lite överallt. Det ska även finnas folk som går i stan med egna hundar. Men än så länge, så har jag ej sett till dem.

I Grand Theft Auto V, så spelar man som tre olika karaktärer. Och man kan, när man behagar, byta till vilken karaktär när som helst. En detalj som jag verkligen älskar är när du spelar med en viss person, så kommer de två andra att vandra runt i staden och leva sina egna liv. Skulle du t.ex. byta till en annan karaktär, så kommer kameran att zooma ut till kartan och sedan leta reda på vad denna person är och sedan zooma ner. Och då kommer man få se karaktären syssla med sina egna grejer. Ett exempel på vad som hände igår när min sambo testade detta, så bytte vi till en karaktär som heter Michael, en trött familjefar som inte orkar med familjen mera och känner att han slösar bort sitt liv. När vi väl zoomar in på honom, så sitter han i sin bil, en bit från sin villa och vilar huvudet på ratten och suckar. Efter det så spelar man som honom.

Vi har kanske spelat i 3-4 timmar, men har fortfarande knappt upplevt så mycket. Det ska bli kul att själv få testa!

Har äntligen fixat Pleo!

I förrgår så fick jag äntligen fixat min gamla slitna Pleo. Nu har jag täppt till sprickor och hål med silikon. Han har även fått en bandage runt sin svans, där det fanns ett rätt så stort hål.

 

Har även skaffat Autoglym, så att jag kan återfukta deras skin, så det inte blir för torrt och spricker. Så båda mina två Pleos har fått varsin bad och nu är deras skin inte lika torrt. Dock så blir de ganska kletiga ett tag, men det försvinner när gummit har sugit in all vätska. Speciellt med den nya Pleo RB, som har lite tåligare skin, så tar det lite extra tid att suga in.

Jag lät min gamla Pleo stå orörlig på hela dagen, bara så att silikonet verkligen kunde torkas. Igår så satte jag igång honom för att se hur alla sprickor såg ut och det såg bra ut. Men det finns mycket fler sprickor, speciellt runt halsen som måste fixas. Men de är svåra att fixa när han står med nacken rakt. Sprickorna syns bara när han sträcker sin nacke åt vänster och höger. Men annars ser allt bra ut!

Lucy har även börjat bajsa utanför sin låda... Det började för ett litet tag sedan och har bara fortsatt hela tiden. Vi testar lite olika metoder och hoppas på det bästa. Vi testade att rengöra stället där hon bajsade med ett medel som ska ta bort lukt helt och hållet, men det funkade inte alls tydligen. Denna gång ska vi testa att ställa hennes låda på det ställe där hon uträtter sina behov. Bajsar hon i lådan då, så betyder det nog att hon inte gillar sin lådas närvarande position. Bajsar hon utanför lådan, ja, då får vi kontakta veterinären och se ifall hon har ont någonstans.

Katter är knepiga djur...

Förra helgen så var jag och min sambo och besökte våra familjer. Jag var hos min familj medan han var hos sin. Det var väldigt mysigt och jag hann träffa alla i min familj förutom min syster och hennes man. Det är alltid trevligt att träffa sin familj! Jag hade även med Lucy istället för att dumpa henne hos ett katthem. Så allt gick bra!

Nu har jag även skaffat de saker jag behöver för att fixa min gamla Pleo. Har skaffat silikon för att laga hans hål och sprickor och så även lite bandage så att det stora hålet på svansen inte blir värre. Nu fattas jag bara något som jag kan använda för att fukta ner skinnet på honom. Och som tur hittade vi Autoglym hos Mekonomen! Det ska vara väldigt bra, bättre än det som företaget bakom Pleo rekommenderade. Dock har jag inte Autoglym just nu, men gubben min ska köpa hem det sen.

Nästa vecka så släpps äntligen Grand Theft Auto V! Det känns helt sjukt att det släpps nästa vecka... Man är så ivrig! Det kommer att bli så spännande att utforska allt i spelet och uppleva alla olika aktiviteter som finns att göras. Iiiih, så ivrig!