Att gå ut med Lucy i snön var inte så lyckat. Efter att hon fick komma ut i kylan och trampa i lite snö, så ville hon in direkt igen. Jag försökte att uppmuntra henne lite genom att lyfta ut henne en bit i snön, men då sprang hon bara tillbaka till dörren.
Dock så satt hon gärna i trapphuset och klättrade runt i trappan. Sen tänkte jag: "Nej, det här har jag inte tid till!" och sedan tog jag in henne igen och sa till henne: "Om du ska vara sådan, så går jag själv!" Haha, tror inte att hon fattade direkt, men eftersom hon var den enda hemma, så får hon stå ut med att jag pratar med henne, haha.
Så jag gick ut på en lång promenad i snön. Jag tänkte att jag bara skulle gå min vanliga promenad, men sedan tänkte jag att jag ville gå till sjön som ligger nära här.
 |
Efter att ha vandrat runt ett tag, så följde jag en väg som jag trodde var gjort av människor, men det var tydligen av ett djur. Jag tror att detta är ett rådjurspår.
|
 |
| Mer spår. |
|
 |
| Sjön. |
 |
| Jag stod ett tag och bara stirrade ut över sjön. Det var en väldigt lustig men härlig känsla av ro och av att vara helt vilsen i någon sorts oändlig plats. Jag stod lite ute på sjön, men vågade inte gå längre ut. |
Sen efter det gick jag hemmåt igen :). Det tog sin tid, då jag gick en konstig omväg på vägen hem. Plus att jag ofta gick i djup snö, jobbigt. Dock var det bra träning! Skönt att vara hemma i värmen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar