CATS i Växjö

För några veckor sedan, så var jag och min sambo ute och köra. Sedan så passerade vi en plansch med den klassiska vita texten "CATS" med de stora gula ögonen under. Jag utbrast: CATS! Och pekade som ett litet barn. Jag älskar musikaler och CATS är en av dem. Jag tror även att det är första gången att CATS visas i Växjö, men är inte helt säker. Det är i alla fall första gången den visas då jag har bott här.

Så klart så gör man en liten undersökning på nätet när man väl kommer hem kollar biljetter, tider och bilder om man har tur. Det fanns en bild! Men det som slog mig var att: "Varför ska svenska versioner av musikalen alltid vara så annorlunda?" Det är inget fel med annorlunda, men många CATS uppvisningar har varit stylade på ett annorlunda vis.

Så här kommer de att se ut i Växjös version av CATS. Jag känner mig lite kluven... På ett sätt är det väl lite coolt, men jag föredrar ändå att alla karaktärer ser ut som katter... Utan kläder!

Jag tror att Sverige är den enda landet som har vågat gå ett steg längre när det gäller design och det är väl bra. Jag har sett CATS live två gånger, en internationell produktion i Göteborg där karaktärerna såg ut som vanligt och sedan en mindre produktion i Malmö där det också var stylat. Det tog ett tag att vänja sig.

Även om Malmö hade en liknande design, så måste jag ändå erkänna att Växjös produktion ser lite bättre ut.

Det fanns även en annan svensk produktion av CATS som gick i Göteborg för några år sedan. Där var det verkligen helt omgjort. Många av karaktärerna i musikalen hade mycket annorlunda design. Lite för annorlunda för min smak.

Även om dessa "katter" inte hade kläder, så tycker jag ändå att dessa var den sämsta och mest trista av alla svenska design. Katter med lösöron? Njaa...

Hmm... Naah!

Jag blev kär i musikalen p.g.a. designen, musiken, danserna. Men det var ändå filmversionen av CATS som jag blev kär i. Där är dräkterna som snyggast och mer proffsigt gjorda.

Men man är ändå lite sugen att se Växjös produktion av CATS, det är ju ändå en upplevelse i sig. När jag skulle se musikalen i Malmö, så var jag ganska emot att den hade en annorlunda design och att de sjöng på svenska, men man vande sig efter ett tag. Själva upplevelsen var cool, att se dem dansa på scenen och i början av konserten, så såg man "katter" klättra på väggarna. Den som jag såg i Göteborg var ändå häftigast. Det var en större och mer lyxig produktion. De sjöng på engelska och scenen var väldigt stor. Den visades hos Scandinavium. Jag hade ganska dåliga platser, satt typ snett om scenen, en bit upp. Jag var så avundsjuk på dem som satt därnere framför scenen. Men det var ändå kul så klart. Ibland, under en sång/dans, så fanns det katter som smög runt bland publiken. Det fanns även en karaktär som hoppade ner för scenen och började dansa på en från publiken.

Men det bästa var när det var paus. Folk gick på toa eller köpte mat/dricka och skådespelarna fick rast. Men vissa av skådespelarna var kvar och lekte bland publiken. Det fanns tre som kröp runt och undersökte vad ljudteknikern sysslade med och en annan som stod och tiggde godis från en man och när hon väl fick en bit godis så skyndade hon iväg och satt i ett hörn och åt sin godisbit. Två andra katter lekte med en jacka som låg på golvet och skräpade. Vissa andra smög omkring och gnuggade sig mot folk och blev klappade. Jag ville så gärna ner och kolla in dem på nära håll, vet inte varför jag inte gick ner, ahh, suck!

Men en av mina drömmar är att se CATS i London! Det måste vara en upplevelse!